Idag är en "nollad dag". Jag tar mig inte för nånting! Är som en slö soffpotatis. Orkar inte ena ta tvätten.. För det enda jag tänker på är mitt navelbråck som bara förvärras hela tiden . Jag har haft det sen graviditeten fyra år sedan .. Sura uppstötningar, ont i bröstet , tarmarna, stramar i magen och ser faktiskt höggravid ut !! Så dystert idag. . Men jag tar mig i kragen, gör det där lilla väsentliga och klär mig ,parfymerar mig ,sminkar mig och tvingar huvet att tänka BRA. Jag rabblar upp allt bra just nu och så klarar jag faktiskt att ta tvätten :) tummen upp. Imorgon är jag säkert jätte produktiv, det är såhär det är, jag funkar. Vet ni i förra veckan kom det nån in [...]

Min terapeut tycker att jag kommit på ett finurligt sätt under åren, nämligen att träna hjärnan till att klara av all skit . Det vill säga träna hjärnan till att tänka positivt och låtsas att du är glad, oavsett hur ledsen du än är, samtidigt som du låter dig själv faktiskt känna sig ledsen och gråta. Men det är en hårfin gräns. Gråt ut och håll fast vid den smärtan som ett nödvändigt minne i kombination med att du tvingar (tränar/låtsas) hjärnan att livet ÄR positivt, att du ÄR glad. Vet ni det är faktiskt okej att skratta trots elände. Skratta mycket och gärna, släpp loss, och träna dina mun muskler! Träna dem att le, om ni förstår, gör liksom övning, mjuka upp dom . Är [...]

Att tänka på under tiden man är utbränd är att aldrig ge upp utan att tänka positivt; hitta det där som är ljuset i tunneln. Det har varit min räddning ! I tillägg till att ha lite jävlar enamma i sig ;) 

"Okej det här och det här är jäkligt mörkt, jag tänker fan ge upp, köra av vägen, ingen kommer ändå bry sig - för så är det ju nu. Men varför ska de vara makten i mitt liv? Jag har ju trots allt drivet kvar, jag har mina blommor jag precis sått och idag är det härligt väder!" 

Stay positive! Be strong! Viktigaste av allt ---- bjud på ett leende, det är gratis! 

Just nu kämpar jag på med mina fysiska besvär, tror jag hade blodtrycksfall tidigare idag och nåt konstigt hände med mitt knä.. Det hade somnat och så skulle jag gå iväg, fick halta fram så helt plötsligt bara faller jag hejdlöst. Knät gav vika utan att jag ens kände nåt, plötsligt bara låg jag där på golvet. Har fortfarande känning i knät. Läskigt, ungefär som att jag blivit förlamad. Men bara att kämpa på. Snart ska jag skjutsa min dotter till avslutningsfest på skolan, sen ska jag försöka ta kontroll över hemmet. Jag har varit paralyserad idag, kan inte beskriva det. Men som jag säger till mina barn "le det är gratis". Så jag ler och tänker att imorgon är en ny dag. Imorgon bara SKA mina mediciner börja göra [...]

Är jag gift med nu idag, ihop har vi en son. Han var ett stort stöd för mig under min tid på sjukhuset och vår kärlek tog fart under och efter det. We R happily married <3 

Han fortsätter att vara mitt stöd än idag, 7 år senare. 

Mitt hjärta brinner bara jag tänker på allt jag utsatt mina döttrar för. Allt våld och destruktivitet de fått se, det är inget jag valde att ge dem. Eller nja på ett vis, jag kan ju inte skylla ifrån mig, men jag visste väl inte bättre just då. Mest så gick det bara troll i allt, livet skötte sig själv som en karusell i ett ekorrhjul. Mitt upp i allt våld med skitstöveln, så genomgick jag ju även utredning på min äldsta dotter. Jag visste såväl att nåt var fel. Bland annat hade hon stora problem med att bli torr, särskilt på natten. Men tillslut blev hon torr på dagen, natten var hopplöst. Försökte med allt, alla hjälpmedel och manuella knep som fanns. Tålamod gav [...]