Fucked for life. 

En sommardag i juni 2017 slog jag ner arslet för första gången hos min terapeut/lifecoach som jag kämpat så länge för för att få, och tillslut efter så många sjukskrivningar och tjat fick genom landstinget. Frågan jag fick av denne terapeut i den stund jag slog ner arslet då var "om du beskriver ditt liv med en rubrik vad skulle det bli då.." utan att tveka svarade jag "fucked for life".

Det är så jag känner i det här ögonblicket. Jag visste varken in eller ut längre, jag kände misstrivsel med mig själv och kämpade med suicida tankar :( jag var en person som absolut inte ville börja med några piller, hade avfärdat i alla år så jag kände det här måste bära frukt nu ,för jag var så trött på dessa årliga månadslånga sjukskrivningar. Nu jäklar. Jag var också mitt uppe i ett liv som förvisso var jätte stressigt men som jag för första gången var lycklig över. Så jag var väldigt förvirrad och nästintill maktlös, nästan så jag gett upp . 

Redan som barn hade jag det tufft, många svarta tankar och funderingar och noll gehör från min mamma eller faktiskt nån ,jag var sån som höll allt inom mig . Mycket bråk mellan mina föräldrar och alkohol inblandat ,men bråken var ju faktiskt det som tog på mig värst. Det var inte bara bråk mellan föräldrar, även mellan far -och morföräldrar, föräldrars syskon osv. En riktig soppa med andra ord! Visst hade vi födelsedagskalas när vi var små med kusinerna och det där, men det upphörde tidigt för mig vad jag minns. Iallafall så skiljde sig mina päron och vi blev helgbarn till vår pappa. Lika bra det för jag fick se saker ingen 5 åring ska exponeras för . Älskade pappa, vad jag tyckte synd om honom och vad jag älskade honom. Jag kom att avguda honom och faktiskt avsky min mamma. Jag började avsky min mamma tidigt och saker blev väl inte bättre av att förbjuda mig träffa min pappa om han drack (jodå jag förstår henne NU och hade agerat likadant med vissa undantag) så småningom blev jag ett mycket elakt barn mot min mamma. För ni förstår jag blev även mobbad, på mitt fritidshem och hemma av min storasyster. Hemma var när vår mamma var på jobbet, kan inte påstå att det hade gjort nån skillnad om hon var hemma, för hon lyssnade absolut inte på mig överhuvudtaget. Min syster nekade till precis allt och det slutade varje gång med att det var jag som ljög. Den där otryggheten bara en mamma kan ge. Jag skapade aggressiva agg mot henne och det blev mer och mer hat. Även mot min syster. Ja pratar verkligen riktig mobbing ,hon kunde låsa in mig när vi skulle till skolan och skratta åt mig att hon hade makten över att jag missar skolan och massa glåpord på det, med slag mot armar och kropp. Genomond syster. Jag visste varken ut eller in , jag försökte ropa på hjälp med ett självmordsförsök ,inget gehör och sen i skolan och hade då en lärare som lyssnade, han förstod mig och det gav mig kraft att med min bästis hjälp slå tillbaka! Varför sa jag inget till min pappa? Det ångrar jag. Men min bästis sa att du måste börja slå tillbaka så att hon ger sig. Tackar fysiska lagar för det, för på mycket kort tid växte jag om min syster och blev mullig så jag slog tillbaka! Jag slog och slog .. Tills hon började tjuta och ge me sig. Så fick vi väl en hyfsad relation, men hon ville egentligen aldrig ha att göra med mig, pratade mycket skit om mig till kompisar så jag fick utstå mycket jag kunde ha förskonats. Många glåpord. Mobbingen på fritids gav med sig när jag slutade . Men agg mot min mamma växte. Tyvärr . Sen en dag, dog min pappa. . Hela min värld rasade samman och sönder ,och mamma var en idiot i mina ögon ,det skulle varit hon (gud förbjude) och inte min pappa. Så jag agerade ut, stort. Utvecklade bland annat bulimi förutom det destruktiva runt mig. Vid 17 ville jag inte bo hemma , men fick ingen lägenhet av soc då jag hade förmögenhet på banken (som jag inte ens kunde ta ut). Men jag var ändå aldrig hemma ,hade fullt upp att skapa destruktivt liv, tills en dag efter studenten då drog jag som AuPair till utlandet . Kapade allt ! Det var drama under den tiden också ,men på ett annat sätt , mer lugnare . Så nåt år senare flyttade jag tillbaka till Sverige började få bättre självkänsla och relationer till min familj ,det var stabilt med mamma och syster. Men jag flyttade ändå in hos en kompis. Vi skapade mycket destruktivt tillsammans ,två arbetslösa äventyrslystna tjejer ! Så plötsligt blev jag gravid.. Trauma efter trauma utan bearbetning, så rätt in i motherhood, jag var tvungen att skärpa till mig, men tyvärr var pappan det värsta destruktiva temat nånsin. Mycket skit där, och bland annat övergav han mig fyra månader in i graviditeten . Skitstövel . Men vi hittade tillbaka vid dotterns födsel och tre år senare kom en till ,med en dödfödsel däremellan. Stod nu med två barn med denna destruktiva man ,eller rättare sagt barnrumpa . Notera har aldrig pratat om honom så inför mina barn ! Iallafall där stod jag, med en som inte hade några visioner eller moral . Mina pengar var allas ,hans var hans och jag var en häxa om jag krävde bidrag till räkningar. Nejdå det var hans pengar eftersom han inte tyckte att vara på kronofogden var nåt farligt, där var han ju redan. Men på vissa plan i fyra år kanske hade vi det hyfsat bra i vår relation . Men vi bråkade mycket. Samtidigt var det tufft att vara mamma och få stå med allt, latmasken tog bara kakan och det skapade agg så tillslut kom våldet. Många år stod jag ut och samtidigt ta hand om två barn som var extra krävande ! Går inte att beskriva. Duraceller dessutom . Det var action jämt. Tillslut blev jag fysiskt sjuk , men fortsatte att utstå ekonomiska och fysiska våldet i form av släng i golvet , och ta mina pengar. Inte ta barnen när jag skulle jobba osv . Var borta flera dagar . Lögner, otrohet osv . Jag slutade alltså att äta för att idioten skulle ha mat då han var halvt kriminell och vägrade köpa in mat till hushållet, han tyckte att jag som har pengar skulle ge medlem mig annars var jag en häxa ,till och med fickpengar och han snodde även trisslotter med vinst på och allt lösöre . Så för att mina barn skulle få mat slutade jag äta ,jag levde på tacoskal och cigaretter . Så tillslut fick jag anorexi. Efter kort tid slog det slint och jag visste inte en morgon när jag vaknade vad jag skulle göra . Jag ringde 1177 och frågade vad jag ska göra nu när jag vaknat ,vad gör människor nu? De skickade in mig till akutpsyk. En månad senare släppte dom ut mig. ..

Fortsättning följer ..