Utbränd, men inte bränd.

En blogg från c.nu

Smärta och glädje.

30 juni, 2018 - 18:57 Inga kommentarer

Smärta och glädje, vilket är svårast tro? Varje dag kvider jag i smärta, kroppen och knopp vill inte vara på min sida . Nåt är seriöst fel ,men ingen vet vad ! Min läkare tycker det beror på min livssituation, som han själv uttryckt sig. Vilken clown! Nåt är fel ,men jag blir kallad lögnare, påhittare. Sorgligt. Men men jag kämpar på, vill egentligen inte det alls just nu, men jag måste ju. Vill bara blunda och sova, sväva bort. Men jag får stå ut med smärtan och tröttheten. Finns det ens alternativ? 

Ha en go kväll! 

Stay strong!

25 juni, 2018 - 5:55 Inga kommentarer

Att vara stark är mitt enda val just nu, ständiga misslyckanden i mitt liv . Fantastiskt att kunna bevisa hur stark man är, men tro mig det sätter spår man blir liksom gropig och ibland urholkad. Mitt antagningsprov besked kom förra veckan, jag kom endast in som reserv.. Nr 6!! :-( faaaaaan så jäkla besviken, kan jag inte göra nånting rätt?! ? Aldrig någonsin. Så dåligt. Sånt misslyckande, och inte så att många stöttar mig. Bara min man och mina barn. Min mamma, hon hade väntat sig detta och hon är aldrig nöjd för nåt jag gör. Hon höll tummarna sa hon, men sen tyckte hon ju att det hade varit bättre att ha en lägre siffra. Hon stöttar så bra! Not . Never. Ever. Men jag måste vara stark [...]

Gud

19 juni, 2018 - 21:16 Inga kommentarer

Tror jag håller på att hitta Gud, min andliga spirit vill ta mer plats ,jag känner det och jag börjar ge med mig. Jag tycker det är så rogivande. Men varför skäms jag samtidigt? 

Idag ler jag igen, för att jag är frisk och jag har min närmaste familj .

Jag lever.

15 juni, 2018 - 21:03 Inga kommentarer

Idag fuckade min hälsa .. Vaknade upp med DEN migrän attacken. Jobba på det. Gick inget bra alls, fick gå hem .ångest deluxe. . Men nu mår jag bra igen och hoppas på att det här bråck ska sluta vara så jobbigt! Grr! Men jag lever :) och jag ler ? 

Idag var jag en kämpe, men ändå känner jag mig så svag!

14 juni, 2018 - 14:34 Inga kommentarer

Men jag ler.. Så ingen ser.. Den smärtan som sker och som jag vänligt men bestämt undanber ! 

Tyvärr lyssnar den inte. Jag var på skolavslutning med mina barn idag, och jag klarar verkligen inte av folk :( faaaaaan säger jag bara. Men men jag sydde på mitt leende och led i tystnad. Som vanligt! Jag försökte fokusera på stunden och tänkte att snart sitter jag inte här, tänk på när du sitter i bilen och är fri från detta obehag. Då känner du inte det obekväma med detta. Jag har så svårt för det sociala, mycket efter utbrändheten. Men iallafall så smilade jag och lurade mig att jag var bekväm. Och vet ni ,jag blev glad och var glad under stunden, inte en tanke så jättemycket på ångesten, blev någorlunda [...]

ÅNGEST.. men jag ler ?

14 juni, 2018 - 7:21 Inga kommentarer

Andas, andas.. Ångesten kommer från ingenstans och hoppar på mig! Eller nja, jag var ute bland folk och ångestfylld efteråt hur jag "skötte" mig ? med det menar jag, i de sociala sammanhangen. Jag vill bara krypa under täcket just nu. Jag avskyr evenemang på skolor osv. Jag går igenom i min hjärna hur jag sa, vad jag gjorde, varför sa jag så och jag kunde sagt så eller betett mig si och så. Alltså jag spyr på mig själv !!! Men jag måste le :)) jag bara måste, måste skrämma bort ångest . Le så ler jag tillbaka. Lura mig så ger jag upp . Idag SKA bli en bra dag, och det positiva?: Jag slipper evenemang i skolorna i 10 veckor ;) Tack [...]